Idag slog det mig hur lätt det är att låta sin rädsla vinna. Hur lätt det är att ta ett kliv tillbaka och vika sig, för att modet inte är tillräckligt starkt. För att det oftat är så mycket enklare så, än att faktiskt kämpa för det man verkligen vill. Det är redan 3 personer som satt sig på planet hem till Sverige, och gett upp hoppet att uppfylla sina drömmar, tre personer som för exakt två månader sedan satt i precis samma sits som mig på flygplatsen, förväntansfulla över vad som väntade härnäst. Men som tur är, befinner jag mig två månader senare fortfarande kvar i Sydney, gladare och starkare än någonsin. Jag är så stolt över mig själv, att jag aldrig lät rädslan vinna och packade väskan hemåt, för som det verkar, har inte alla varit så tursamma.