First stop at the east coast: Byron Bay
2015
För en vecka sedan satte vi oss på den 13 timmars långa nattbussen för att starta en två månaders lång resa längst Australiens östkust. Vi som hört så himla mycket bra om just denna resa, begav oss iväg med skyhöga förväntningar. Förväntningar som till en början inte riktigt levde upp till sitt rykte. Det var en sådan speciell känsla att stiga av bussen i Byron Bay. Charmiga små butiker prydde varje gatuhörn och surfare med långt blont hår passerade kors och tvärs med surfingbrädor, deras viktigaste ägodel tätt intill kroppen. 
När vi kom fram till hostlet som skulle ligga precis nere vid stranden, möttes vi av det vidrigaste boendet jag sett i hela mitt liv. Hela byggnaden stank marijuana, rummet var täckt av sand, värdeskåpen var trasiga, sängen var så värdelös att det hade varit bekvämare att sova på golvet, köket var ett enda bombnedslag, kylen läckte vatten- ja, listan kan göras lång. Fick en panikattack av bara tanken att vi skulle komma att dras med detta i en hel vecka. Det var så illa att tårarna bara rann och jag övervägde alternativet att boka en flygbiljett hem. Att det förväntade solskenet dessutom svek oss och istället levererade spöregn de första tre dagarna gjorde inte heller saken bättre.
Vad vi insett av vår tid i Australien så är det att Australiensare generellt sätt är väldigt laid back, men det var inte först nu vi faktiskt insåg vad detta innebar. När det går till en sådan extrem nivå att till och med personalen på hostlet sitter och röker gräs istället för att städa som de är anställda för- då har det gått för långt. Så vad gör man i en håla när vädret och allt annat för den delen sviker? Jo, man tränar arslet av sig tills man fått ur sig all den ilskan man suttit inne på. Tills man kan hitta tillbaka till lyckan i vardagen och faktiskt känna att man åstadkommer något. Så långt som jag sprungit den senaste veckan har jag nog knappt sprungit sammanlagt det senaste halvåret- och det känns så jävla bra. Sista dagen gick jag 9km på morgonen ut till fyren, Australiens östligaste punkt, surfade därefter i 4 timmar och gjorde lite styrka på kvällen. En perfekt träningsdag med andra ord.
De resterande 3 dagarna bjöd som tur var på strålande väder. Tänka sig vad lite solsken kan göra för humöret. Vi kunde tyvärr inte surfa så mycket som vi hade önskat, då vågorna var nästintill icke existerande de första dagarna, sedan därefter var det massa farliga maneter i vattnet och rykten om att en surfare blivit attackerad av en haj bara någon dag innan cirkulerade. Men sista dagen kunde vi åtminstone surfa nonstop och satan så kul jag hade. Förutom att alla surfare avslutningsvis blev kallade tillbaka till stranden för att hajen var tillbaka, så var dagen suverän! Sista kvällen bjöds alla backpackers på pizza och goon och vi var nöjdare än någonsin. Så vi gick till slut från att verkligen ogilla Byron Bay, till att älska det.
