Whitsundays
2015
När vi kom ner till hamnen och seglen skulle sättas mot Whitsundays, möttes vi av en alldeles bedårande hamn. Enorma segelbåtar och yachter låg packade intill varandra och solen glittrade så fint i det nästan löjliga, blå vattnet. Att spendera två dygn ute till havs, kunde vi inte varit mer exalterade över. 
Efter bara ett par timmar ägde första snorkelturen rum och jag som aldrig snorklat bland rev förut, blev positivt överraskad. Jag lyckades skåda både havssköldpaddor, clownfiskar och en mussla på nästintill en meter i bredd. Även om jag inte ville erkänna det var jag skapligt besviken över att inte sett en endaste Reef Shark. Men första natten när vi skulle sova, kunde man höra något vi trodde sig vara gigantiska fiskar slå mot båten, men i själva verket var det hajar vi var omringad av. Dem var knappast så stora som bilden ni nu målat upp i era huvuden, utan en meter stora, men det kan ha varit det häftigaste jag upplevt. 
När vi inte snorklade hängde vi uppe på däck, drack sangria och njöt av ett tio gånger bättre väder än utlovat. Andra dagen gick vi upp före tuppen för att vara först på plats på Whitehaven beach, en av världens mest sevärda stränder. Så innan paradiset blev helt smockat med folk, hann vi ta både ena och andra bilden. På väg ner till stranden såg jag den största spindeln jag sett under hela min tid i Australien. Den var MINST 10 cm stor och med högt sannolikhet svingiftig. Sanden var verkligen vit och så finkornig att man både kunde borsta tänderna med den samt göra rent sina smycken. På grund av att den till 90 % är rik på silke blir den inte heller varm. Så utöver tänderna fick även kroppen utstå en och annan peeling. 
Andra natten satte vi ankar utanför en skogstäkt ö, vilket visade sig vara ön med flest giftiga djur per kvadratmeter i världen. Så om båten hade fått för sig att sjunka, hade vi verkligen legat pyrt till. Vi såg solen gå ner långt bort i horisonten denna kväll, en solnedgång jag aldrig kommer glömma. Samma natt sov jag uppe på däck och spanade in den fantastiska stjärnhimmeln. En sådan där klar stjärnhimmel Sverige aldrig skulle bjuda på. Vi må ha kommit iland två dygn senare med endast ett antal timmars sömn på nacken, men det var det så värt. 